1/10 2009
Oj,oj här har jag inte skrivit på länge.. Får skylla på att för snart tre veckor sedan fick vi äntligen vår andra son=)
En mycket underbar liten gosse som heter Anton kom den 13/9, 3650g och 52 cm. Helt perfekt! Förlossningen gick mycket, mycket bra=) Jag hade jobbat på jävligt bra hemma! Åkte in till sjukhuset söndagen den 13/9 klockan 4 på morgonen. Trodde att jag skulle bli hemskickad igen för mina värkar kom inte så regelbundet men de var väldigt starka. Trodde inte jag hade öppnat mig nåt, men när läkaren kände när jag kom in var jag öppen 7 cm av 10. Jag blev väldigt förvånad och överlycklig för snart skulle det vara över. Fem över sju på morgonen är han född, så tre timmar inne på förlossningen blev det, PERFEKT!! Helt underbar personal på Östra sjukhuset, saknar de redan=) Får snart börja jobba på ny bebis så att vi får komma tillbaka..
Här hemma börjar man väl känna sig som människa först nu.. Alla rutiner man har haft blev som bortblåsta de första två veckorna. Amma hela tiden, helt oregelbundet. Ibland kan man amma i en timma och nästa gång kanske det tar 20 minuter. Ibland tar det en timma mellan varje amning och ibland går det 4-5 timmar.. Alexander har gått med blöja på sig trots att han kan kissa på pottan. Frukost, lunch och middag var svårt att äta tillsammans, ibland ammade jag och ibland fick Fredrik bära på Anton. Vi har ätit mat vid bordet ibland som vanligt, men det har även blivit frukost i soffan framför TV:n eller i sängen. Andra veckan blev jag sjuk och låg i sängen hela tiden med feber och skit, hade inte nån stor koll på min älskade Alexander. Tur att Fredrik var hemma den veckan så att jag verkligen fick chans att vila. NU så börjar allt bli som vanligt. Det är ingen fara, det får vara kaos de första veckorna även om det känns som att allt går åt helvete och man undrar... Var det så här det skulle bli? Åt Alexander så här mycket när han var liten? Kommer det någonsin bli ordning på livet? Kommer jag bli återställd efter förlossningen? Ja, ja, ja och ja allt blir som vanligt igen!! Helt automatiskt återvänder rutinerna, man blir piggare och rutiner skapas för Anton. Nu känner man sig som en lycklig småbarnsmor med en helt fantastisk familj=) Det kommer att komma helvetesdagar men det är bara att älska det. Det är en utmaning och det är jävligt roligt!
En mycket underbar liten gosse som heter Anton kom den 13/9, 3650g och 52 cm. Helt perfekt! Förlossningen gick mycket, mycket bra=) Jag hade jobbat på jävligt bra hemma! Åkte in till sjukhuset söndagen den 13/9 klockan 4 på morgonen. Trodde att jag skulle bli hemskickad igen för mina värkar kom inte så regelbundet men de var väldigt starka. Trodde inte jag hade öppnat mig nåt, men när läkaren kände när jag kom in var jag öppen 7 cm av 10. Jag blev väldigt förvånad och överlycklig för snart skulle det vara över. Fem över sju på morgonen är han född, så tre timmar inne på förlossningen blev det, PERFEKT!! Helt underbar personal på Östra sjukhuset, saknar de redan=) Får snart börja jobba på ny bebis så att vi får komma tillbaka..
Här hemma börjar man väl känna sig som människa först nu.. Alla rutiner man har haft blev som bortblåsta de första två veckorna. Amma hela tiden, helt oregelbundet. Ibland kan man amma i en timma och nästa gång kanske det tar 20 minuter. Ibland tar det en timma mellan varje amning och ibland går det 4-5 timmar.. Alexander har gått med blöja på sig trots att han kan kissa på pottan. Frukost, lunch och middag var svårt att äta tillsammans, ibland ammade jag och ibland fick Fredrik bära på Anton. Vi har ätit mat vid bordet ibland som vanligt, men det har även blivit frukost i soffan framför TV:n eller i sängen. Andra veckan blev jag sjuk och låg i sängen hela tiden med feber och skit, hade inte nån stor koll på min älskade Alexander. Tur att Fredrik var hemma den veckan så att jag verkligen fick chans att vila. NU så börjar allt bli som vanligt. Det är ingen fara, det får vara kaos de första veckorna även om det känns som att allt går åt helvete och man undrar... Var det så här det skulle bli? Åt Alexander så här mycket när han var liten? Kommer det någonsin bli ordning på livet? Kommer jag bli återställd efter förlossningen? Ja, ja, ja och ja allt blir som vanligt igen!! Helt automatiskt återvänder rutinerna, man blir piggare och rutiner skapas för Anton. Nu känner man sig som en lycklig småbarnsmor med en helt fantastisk familj=) Det kommer att komma helvetesdagar men det är bara att älska det. Det är en utmaning och det är jävligt roligt!
Anton på förlossningen 13/9 2009.
Alexander och Anton gosar hemma i soffan 22/9 2009.
Alexander och Anton gosar hemma i soffan 22/9 2009.
Kommentarer
Postat av: Sara
Jenny han är ljuvlig! Grattis igen =)
Postat av: bella
jadu jenny jag e så glad för din å fredriks skull ...kunde aldrig ana att dt skulle gå såhär bra men man blir så glad att se att allting har blivit så bra:)å vad dt gäller mina kära kusin barn behöver du inte oroa dig för jag ska lära dom allt jag kan:Dpuss
Postat av: sofie
Snacka om smidig förlossning :D Härligt! Man får verkligen passa på å njuta av småbarns tiden för den kommer inte tillbaka å går hur fort som helst.. En tredje, du e galen ;) HAHA Ta hand om er! kramkram
Trackback
