Jennys liv!

Här kommer lite bilder från midsommar hos mormor och morfar. Även bilder med min nya kamera från grillkvällen hos Sussie och David igår. Vi var på deras underbara takterass med underbar utsikt över Göteborg. Vi grillade gott och hade riktigt trevligt INNAN regnet kom=)

SÅ roligt! Har köpt en systemkamera.. Det är helt underbart, den tar så bra bilder. Nu är jag verkligen nybörjare så jag köpte ju inte den bästa kameran som går att köpa, men ändå en helt fantastisk kamera! Det blev en Canon 450D och vi ska ha så mycket roligt tillsammans=) Det är verkligen värt pengarna när man fotar så mycket som jag gör. Det blir mycket kort på barnen och vart vi än åker så följer kameran med. Det kommer bli kul nu till semestern.
Jag ska lägga upp bilder senare idag både från den nya kameran och bilderna från midsommar hos mormor och morfar!
Bye, bye så länge!

Nu är det verkligen full fart här hemma! Lilla Anton har vart en väldigt lugn liten bebis fram till igår! För några veckor sedan tog han sina första krypsteg... lite då och då bara.. Annars har han hasat sig fram eller vart helt nöjd med att ligga där han ligger. Men igår bara kröp han iväg... och ställer sig upp och pillar på exakt allt!! Vi har haft botten i spjälsängen längst upp fram till igår. Han har verkligen vart så lugn! Igår när jag gick in och la han i spjälsängen så låg han så fint och stilla när jag gick ut, men han ville inte somna så Fredrik skulle gå in och stoppa om honom. Han kommer ut efter en liten stund med Anton och sa att Anton stod upp i sängen och hängde ut med hela överkroppen. SHIT! Det kunde ha slutat illa! Så det blev till att flytta botten enda ner... Efter det har han sovit gott lilla Anton.
Det säger verkligen bara pang! så händer det massor hos ett litet barn. Det kommer bli mycket att göra nu, men det är underbart! Känslan av när ens barn utvecklas och det händer nya roliga saker är helt underbar, man blir så lycklig! Det är skitroligt!! =)

Idag ska vi åka till Tanum. Det blir som vanligt att midsommar firas hos mormor och morfar. Fredrik fick lite ledigt i veckan så han, jag, barnen och pappa åker dit idag. Det ska bli så underbart, hoppas att vädret är med oss denna midsommar! Det är mulet ute nu, men förhoppningsvis blir det bättre. Nu ska jag börja packa och bada pojkarna så hörs vi senare!
Puss!

Ska jag slänga på en film nu eller ej? Klockan börjar bli mycket för en småbarnsmor med två förkylda söner som inte sover så gott för tillfället. De vaknar ofta med en slemmig hosta.... Stackars pöjkar=(
Vi fick massa bra Wallander filmer av Fredriks föräldrar idag, såg att min favorit-Wallander var med där, så lite sugen är jag allt... Det blir nog så då... Så får jag väl passa på att sova imorn när Alexander är på dagis och Anton ändå sover...
Wallander - Luftslottet it is!

Nu börjar livet återvända känner jag, men det var ingen rolig vecka förra veckan. Torsdagen var ett helvete med missfallet.. Jag ville bara försvinna för ett tag. Var ju hos barnmorskan på fredagen och efter det besöket så kändes det ändå bättre när man började inse att det faktiskt inte var mitt fel och att det var bäst det som hände och TUR att det hände så tidigt...
I lördags skulle jag egentligen vart på 25-års fest, men kände ingen riktig ork till det då känslorna fortfarande var opålitliga.. lipar ena stunden och andra stunden är man precis som vanligt. Jag och Fredrik åkte dock hem till underbara Josephine och Jonathan och lämnade barnen hemma med Fredriks syster Mia. Christian och Sophia var också där och det var riktigt trevligt! Vi åt tacos och drack vin.. Fick lite skuldkänslor där över vinet först... Funderade på om man fick dricka när man genomgår ett missfall, men det är ju inget fostret kan ta skada av, det har ju dött och är inte ens kvar i kroppen.. men det kändes så konstigt ändå.. Det var väldigt trevligt iaf och det blev inte så sent, vi åkte hem innan 24 så det var mycket lugnt.
Söndagen började mycket, mycket bra då hela familjen åkte till Toys "R" Us och skulle köpa lite lego. Var lite närvös innan för hur Alexander skulle klara detta. Trodde det skulle bli ett helvete när man skulle behöva säga till honom att han inte skulle få allt han pekade på, men han blev helt facinerad av alla dessa leksaker och gick och tittade på allt som fanns där inne. Han hade verkligen jättekul bara genom att få se allt! Vi gick runt lite grann och sedan kom vi till legot där vi hittade en lastbil som vi köpte till Alexander. Alexander ville titta på alla leksaksfordon de sålde där så jag tog han i handen och vi gick och tittade. "Den ska vi köpa, den ska vi köpa, den ska vi köpa, den ska vi köpa......." sa Alexander och pekade på allt medan han fortsatte promenera mot kassorna. Vid kassorna betalade vi för legolastbilen och gick ut.. Vi köpte precis det vi gick in för att köpa och inte nåt mer. Inget gnäll var det när vi kom ut, Alexander var SÅ nöjd efter besöket och jag kände mig jävligt nöjd som förälder när man hörde alla andra barn skrika och gapa där inne för att de inte fick allt de ville ha=) Vi gick runt lite på backaplan och sedan åkte vi vidare till Nordstan. Killarna stannade bara en liten stund.. Vi gick in på BR och kollade lite också och Alexander var lika duktig där, men sedan började pojkarna bli hungriga så de åkte hem och jag stannade kvar och köpte lite kläder och skor och en present till Julia.
När jag kom hem lite senare hade Alexander fått sån feber och var inte på sitt bästa humör. Mamma och pappa tittade förbi en stund och vi gjorde lite middag. Alexander var inte så sugen på mat och jag reagerade på hans andning, tyckte det lät konstigt och jobbigt för honom att andas, men tänkte inte så mycket mer på det då. När mamma och pappa hade åkt hem så åkte Fredrik och handlade lite och under den tiden blev det ännu värre med Alexanders andning. Han hade svårt för att få luft och han blev väldigt orolig själv och pekade på halsen så när Fredrik kom tillbaka var det akuten på Östra som gällde!
Strax efter klockan 21 var vi där och det gick rätt fort att komma in till doktorn. Då hade det blivit lite bättre men doktorn tyckte ändå att andningen lät lite konstigt och att han andades väldigt fort. De tog blodprov för att se om det kunde vara lunginflammation och så fick han andas in Bricanyl genom en mask så att det skulle bli lättare för honom att andas på egen hand sedan. Två gånger skulle detta göras med en kvarts mellanrum, men det hade inte blivit bättre efter det så han fick göra det två gånger till. Blodprovet visade inte på lunginflammation och efter fyra andningar i masken hade han blivit lite bättre. Förkyldningsastma finns det nåt som heter som kan komma en gång och kanske aldrig mer, så det kunde vara det! Vi fick med oss lite Bricanyl hem så strax efter 01:00 fick vi åka hem. På natten andades han som vanligt igen och efter det har han bara blivit bättre, tack och lov=) Nu är han mammas glada, tokiga vilda pojk och det är så det ska vara! =)
Igår åkte jag till Julia utan familjen, de fick vara hemma efter den jobbiga natten. Julia har fyllt 20 och hade fest i fredags men kände mig inte så festsugen då så det fick bli firande med familjerna igår, men det var ju också hur trevligt som helst och Julia hade bakat SÅ gott!
Jag känner att livet börjar bli som vanligt igen och det känns väldigt bra! Hej då så länge...

Trodde aldrig att det var något jag skulle råka ut för.... Men igår kom det... Mitt första missfall. Hoppas det var sista gången också för det suger verkligen!!!! För en vecka sedan fick vi reda på att vi väntade vårat tredje barn och lyckan var total! Det gick över fort=( Igår morse fick jag små rosa blödningar, men tänkte inte så mycket mer på det för det är något man kan få under graviditeten, det fick jag med Anton.
Senare, precis innan vi skulle hämta Alexander på dagis, vid halv två tiden så gick jag på toaletten och då var pappret rött, men det var inte så jättemycket blod, men ändå så jag blev lite smårädd. Ville skynda mig hem till toaletten igen efter vi hämtat Alexander. När jag satte mig på toaletten den gången så kom det jättemkt blod och då förstod jag att det blir inget barn denna gången.. Sedan kom smärtan i magen, det högg till i sidorna och sedan började värken i ryggen och längst ner i magen. Jag var inte så ledsen först, jag tänkte bara: jaha....
Men efter nån timma kom alla känslorna, tårarna sprutade och jag kände sånna jävla skuldkänslor... Vad gjorde jag för fel? Jag tittade på mina barn och tänkte, förlåt för att jag dödade eran lillebror eller lillasyster... Jag är världens sämsta mamma, kan jag inte bära ett barn i min mage?
Man undrar vad som gick fel... Vi har fått två friska barn tidigare, två riktigt bra graviditeter, vi är i precis "rätt" ålder då det är som säkrast att få friska barn och slippa missfall, både jag och Fredrik är två friska personer så vad gick fel??
Var som ett vrak igår... Min snälla underbara lillebror Robin kom förbi med bulle och choklad och då kändes det lite bättre iaf=) kunde tom skratta lite! Jag ringde Fredrik innan han kom hem från jobbet och berättade, så han var inte heller glad när han kom hem. När Robin åkt hem satt vi och pratade lite och då blev jag så ledsen igen, och så började magen värka. Som mensvärk, men mer smärta... Ringde och pratade med Christian också och då kändes det också lite bättre. Mådde bra en stund på kvällen och vi hade det mysigt här hemma hela familjen, men så fort Anton somnat blev allt så jobbigt igen.. Låg och försökte titta på TV men kunde inte koncentrera mig, sprang på toaletten hela tiden för att hoppas att det hade slutat blöda och att allt var som det skulle, men det bara droppade blod hela tiden.. Gick och la mig sent igår, har knappt kunnat sova nåt. Magen värkte och man låg och tänkte på om man kunde gjort nåt annorlunda... Somnade till gott en stund, men vaknade efter ett tag och hoppades på att allt varit en mardröm. Gick till toaletten och kollade.... Jättemycket blod, klumpar av blod... Det var ingen mardröm, det var min jävla verklighet...
För några dagar sedan ringde jag till mödravården och bokade en tid till idag 8:30. Var så lycklig för att få komma dit och prata igen och vi skulle boka tid för ultraljud. Istället gick vi dit idag med tråkiga nyheter. Grät ut hos min barnmorska och frågade vad som händer nu. Som tur är var det så tidigt i graviditeten så allt kommer nog blöda ut av sig själv. Gör det inte det, eller om jag känner mig sjuk efter ett tag är det gynakuten som gäller, men jag tror allt kommer komma ut själv. Hon förklarade också att det inte var mitt fel och att man ska vara glad att kroppen stöter ifrån sig embryot så att det inte utvecklas till ett barn som inte kommer vara friskt. Innerst inne vet jag ju att det inte var mitt fel, att det var något fel på det som skulle bli vårat barn och att min kropp har skött sig precis som den ska. Det känns skönt att veta att det inte ens hade blivit något foster. Men den dagen då man får reda på att man är gravid så älskar man den lilla pricken man har i magen som man förväntar sig ska bli sitt barn. Jag vet att det var bäst det som hände, men det gör ändå så ont. Pricken skulle ha blivit våran bebis, men nu blev det inte så.
Barnmorskan sa iaf att vi kunde försöka få barn igen så fort jag känner att jag är redo. Man behöver inte vänta i månader, man känner själv när man vill! Det kändes positivt! Vi kommer försöka igen, men nästa gång (om det blir en nästa gång) jag är gravid kommer jag vara mer orolig än jag nånsin vart innan i mitt liv. Kommer förmodligen tänka på missfall hela tiden, men det är värt några försök till!
Sedan har jag ju mina två älskade skatter Alexander och Anton! Jag har två underbara barn som jag älskar mest av allt, så jag är ändå så jävla lycklig! Men när man planerar ett barn och det blir ett barn så blir man så lycklig igen.. Det gör så fruktansvärt ont när det försvinner! Men sånt är tyvärr livet ibland.. Vi ska absolut försöka igen, vi har inte gett upp!
Det känns skönt att skriva om det och prata om det. Detta är inget jag vill hålla hemligt. En del föräldrar vill vänta med att berätta om sin graviditet till efter vecka 12 då risken för missfall sjunker rätt mkt. Vi hade tänkt berätta för våra familjer idag att vi väntade barn, vecka 7 skulle jag gå in i. Känner inte att man behöver vänta till vecka 12. Tycker det är skönt att få prata med alla om vad man går igenom, då känns det lättare på nåt vis. Så nästa gång jag blir med barn talar vi nog om det med en gång..
Nu ska jag ge lilla Anton mat!
Tack och lov så har jag mina söner! Hade inte klarat mig utan dom. Det går inte att beskriva hur mycket man älskar sina barn!

Idag är en jävla pissdag!!!! Är ledsen, mår fruktansvärt dåligt.... Ibland är livet så jävla taskigt! Att en underbar lycka kan vändas till sorg så fort... JÄVLA SKIT!!!

Nu har Anton tagit sina första krypsteg! Han kryper inte runt hela tiden, men lite då och då, en tre - fyra steg åt gången=) Han är så jäkla söt, man ser hur han anstränger sig. Snart kryper han väl runt som en galning här och då är det slut på den lilla friden här hemma, men det är bara gött, det är ju så det ska vara! Han har börjat intressera sig väldigt mycket för Alexanders bilar, så snart startar nog kriget! Alexander brukar ändå för det mesta vara snäll och låna ut bilarna, kanske inte blir JÄTTEFARLIGT... Roligt är det nu iaf! Skönt när det händer något nytt, att de utvecklas normalt=) Hej så länge!

God morgon! Tänkte bara visa lite bilder från mammas och pappas nya lägenhet som vi var och tittade på i tisdags. Omöblerad än så länge.. Har inte världens bästa kamera heller (eller så kanske jag inte är en så bra fotograf?).