Jennys liv!

I tisdags åkte vi hem till mormor. Det känns skönt att komma dit och träffa mormor och se att hon är nästan precis som hon brukar vara. Jag förstår att det inte är lätt för mormor.. Det gör så fruktansvärt ont inne i mig och det känns så tomt att morfar inte finns längre.. Tänk då hur det känns för mormor... Det högg till i hjärtat när mormor berättade för oss att när hon hälsade på morfar den fredagen han åkte in till sjukhuset så var  hon så säker på att han skulle komma hem efter helgen. Det trodde vi nog allihop! Jag pratade med mormor den fredagen och tänkte att det var tråkigt att morfar ligger på sjukhus, men han kommer ju snart hem så det är nog ingen fara. Fredrik och mormor var på sjukhuset på fredags kvällen och hälsade på morfar och då var han pigg och skämtade och var uppe och gick. Han åkte in för vatten i lungorna, men det de inte visste var att han hade en urinvägsinfektion som hade orsakat en blodförgiftning i kroppen.. Så jag tror det var natten mellan fredag och lördag som det bara sa pang! och morfar blev jättedålig. Mamma var uppe på lördagen och då hade de fortfarande kontakt med honom och han pratade med dem. Han var väldigt svag men mormor berättade att morfar försökte krama om henne flera gånger. Han kände fömodligen att det inte var bra och att det skulle ta slut, så han ville säga hej då. Efter lördagen var han inte kontaktbar längre.... Han låg inne i nästan två veckor och jag är så glad över att jag fick komma dit och se honom och hålla honom i handen. Jag tror att de flesta av de närmsta var där hos honom och jag hoppas att han kände det!

I onsdags var det begravning. Det kändes rätt ok innan vi kom till kyrkan, men när vi kom in och fick se kistan blev det jobbigt. Min morfar låg i kistan! Helt fel ställe... Jag vet att det hör till livet att man ska dö och jag vet att jag kommer få vara med om många dödsfall, och JAG VET att morfar mår bra nu men detta kom så otroligt fort. Allt har hänt så otroligt fort, ingen var beredd på att detta skulle hända nu.. Inte ännu.. Det är därför det känns så fel..
I allt det sorgliga så var det ändå väldigt vackert. Så otroligt mycket vackra blommor och så otroligt mycket folk. Det var över 100 personer. En av de största begravningarna prästen hade haft hand om. Morfar var mycket omtyckt av så många. Han var världens snällaste!
Efter begravningen blev det middag på Gästis. Mycket god mat och det härliga efter en begravning är att man har trevligt, pratar minnen och skrattar lite grann:) Det behövs efter en sådan dag! Nu har vi sagt hejdå till morfar. Det kommer kännas jobbigt och konstigt ett bra tag, men nu är det dags att tänka på alla roliga stunder med morfar och vara glad. För min del har det bara vart roliga stunder:) Han var världens bästa morfar!

 

 

Nu till lite roligare saker:)
I torsdags var jag och Fredrik på ett tidigt ultraljud. Vi skulle kolla så att allt var som det skulle med tanke på att jag fick missfall för några månader sedan. Det såg riktigt, riktigt bra ut! Jag är i vecka tio nu istället för vecka elva som var sagt från början. Inne i magen låg en pytteliten knatte på 2,3 cm med ett pickande hjärta och små armar och ben som rörde sig för fullt! Det var helt fantastiskt att se:) Risken för missfall sjunker varje dag nu, det känns skönt. Jag vet att det fortfarande kan hända, men allt såg väldigt bra ut i magen! Det kanske är en ny liten Mårten? Vem vet? :)

 

Och idag var det halloween-maskerad på Alexanders dagis. Han var mycket nöjd med sin spindelmannendräkt som vi köpte igår. Alla bodybuildare kan slänga sig i väggen! ;)

 

 

Nä, nu är det dags för mig att sova. Ser fram emot en väldigt lugn helg med familjen! Godnatt på er...

 

När Fredrik kom hem efter jobbet åkte jag ner till stan och shoppade lite. Behövde skor och vinterjacka och det fick jag tag på med en gång:) Det kan ju ta en vecka för mig annars innan jag hittar nåt jag vill ha, men idag klarade jag av det + lite till på mindre än två timmar. Göttans! Utöver skor och jacka blev det två par tröjor från H&M:s mamma-avdelning. Jag vet! Redan? Ja!! Jag är ju lite småfet + att det redan börjar komma lite mage och så kan jag växa i dessa goa tröjor nu i vinter och i början av nästa år. Japp, det blev det och ett par svarta leggings.

Mammaledig som jag är så betyder ju det att ekonomin inte ser ut som den gör när man jobbar. Då får man tänka till och hitta bra kläder till bra priser, och det tycker jag att jag lyckades bra med idag!

Kass jag är på att uppdatera då! Längtar tills denna helvetes tröttheten är över. Det är jobbigt! Jag har ingen ork till nåt nästan:( Så tråkigt!

Vad har hänt det senaste då? Inte så jättemkt. Jag är fortfarande gravid:D Tjohooo!! Är i vecka tio nu. Fortfarande tidigt, men denna veckan går den lilla bönan i magen från embryo till foster så det känns ju underbart. Den är ca tre cm lång och man kan se fingrarna och tårna. Så häftigt! På torsdag blir det ultraljud. Det tidiga.. Bara för att se så att allt är ok och hur många det är i magen:) Förmodligen bara en, men det är alltid spännande att se.

Har bokat hotellrum i Karlstad till mig och min älskling. Vi ska dit en helg i november och titta när Frölunda möter Färjestad, ska ut och äta och bara mysa.

Igår var familjen hemma hos mamma och pappa som bjöd på mat. Lammstek och potatisgratäng. Det var otroligt gott, och jag har längtat så mkt efter lammstek! Det var väldigt längesedan jag åt det:) Mums!

Annars så väntar vi på Mia och Patriks bebis som var beräknad till ons 20/10. Den kan ju titta ut när som hälst nu:) Det ska bli mycket roligt när den lilla krabaten kommer!

Ska försöka bli bättre på att uppdatera! Hörs senare...

Idag är det väldigt lugnt här hemma. Bara familjen hemma, vilket kan vara väldigt skönt ibland. Vi har vart ute i det underbart soliga höst-vädret idag. Det blev en promenad på en timma ca, så Anton somnade i vagnen och Alexander var så duktig och gick hela vägen. Han var rätt trött när vi kom hem så jag och Alexander tog en liten tupplur på 1 1/2 timma:) Gott!

Har testat vår tvättmaskin som brorsorna kom med igår. Har tvättat två tvättar idag som har fått hänga ute och torka. Det luktar ju såå gott:) Det är så otroligt skönt att slippa gå ner till den där tvättstugan så ni anar inte. Tänk när vår tredje rackare kommer i maj vad skönt det kommer vara att kunna tvätta inne. Blir det en likadan spyfluga som mina pojkar så blir det MÅNGA tvättar!

Har ätit hemmagjorda hamburgare till middag också. Mums! Det är så mycket godare än att köpa färdiga. Nästa gång ska jag göra hemmagjord dressing också. Var lite halvbekväm idag och körde på färdigköpt, men det funkar det med:)

Nu får vi väl se på det sista av hockeymatchen mellan Djurgården och pinsamma Frölunda.. Sedan blir det nog någon bra film och lördags-mys:)

Ha en trevlig helg!

Kan man vara allt det på samma gång? Tydligen!
Ibland känns livet precis som vanligt, vilket är väldigt skönt. Man bara lever i nuet. Tar hand om sina barn och gör alla vardags-sysslor och tänker inte på så mycket annat.

På morgonen när man vaknar dyker morfar upp i huvudet. Det är också det sista jag tänker på när jag går och lägger mig på kvällen och det hugger till i hjärtat när man tänker på att han inte finns mer. Jag vill verkligen ha tillbaka morfar! Men ändå inte... Jag vill ju ha tillbaka en morfar som är frisk och pigg. Inte en morfar med smärta och sömnlöshet som behöver ständig hjälp. Han har ju inte ont nu. Så tänker jag på dagarna och då är tanken inte sorglig, den är fridfull på nåt vis. Det känns ganska skönt.
En annan känsla som också är rätt skön är när jag pratar om och skriver om morfar. Då får man gråta en stund och skratta en stund. Man tänker på massor av roliga minnen med morfar, tänker på vad som har hänt de senaste veckorna, vad som hände i torsdags och man tänker på hur han har det nu. Det är en känsla blandad av lycka, sorg och frid och jag tycker om den...

Sedan är det ju faktiskt nåt roligt som har hänt och det är ju graviditeten. Jag går in i vecka nio på fredag. Fortfarande väldigt tidigt så man är fortfarande orolig för hur det kommer gå. Men vi är väldigt lyckliga och det känns bättre denna gången. Man har ju en del graviditets-symptom.. En sjuk trötthet. Är trött hela tiden och kan somna precis när som helst. Orkar inte ens hålla mig vaken för att titta på mina favoritprogram på kvällarna.. ÄVEN om jag har sovit på dagen. Illa! :) Men tröttheten kan fort bytas mot att jag blir så otroligt pigg att jag känner för att göra om hela hemmet. Då börjar jag rensa bland alla grejer här hemma och städa som bara den! Kan man inte vara sån hela tiden?
Jag har även svårt för att äta för det mesta. Känner mig illamående och är äckligt mätt hela tiden. Kan ju hoppas på att jag går ner fem kilo som jag brukar göra i början på mina graviditeter. Det skulle behövas!
Sen så har jag ju ett jävla humör också.. :) Ganska gott faktiskt! Jag brukar ju ha humör, men nu kan jag verkligen bli förbannad för småsaker. Jag tycker det är jävligt skönt, men stackars människor runt omkring mig:)

Ja, det är mycket känslor just nu. Mycket har hänt. Både roliga och tråkiga saker...

Helgen var rätt go iaf. Jag och Alexander tog bussen in till stan och hälsade på mamma i affären där vi mötte Robin och tog en fika.

I Söndags åkte vi hem till mormor. Det var jag, mamma, pappa och Robin från vår familj. Vi var en hel del släktingar som följde med på gudstjänsten i kyrkan för att få höra morfars namn. Prästen talade om vilka som hade gått bort från församlingen. Efter gudstjänsten åkte vi till sommarstugan och åt en jättegod middag som mormor hade gjort. Det var så skönt att få träffa mormor och sitta och prata med de andra om en massa minnen om hur morfar var. Det var bara glada miner. Allt var nästan som vanligt:) Nästan...
Mormor visade oss vart på kyrkogården morfar ska ligga. Det var jättevackert under ett träd:) Om två veckor är det begravning....

Nu ska jag se resten på arga snickaren.. Så får vi se hur mycket jag orkar se på Gray´s Anatomy:)

Kram på er!

Då kom dagen jag hoppades aldrig skulle komma... Idag, efter snart två veckor på sjukhus så somnade morfar in. Han har ju vart riktigt dålig nu i två veckor och man kände någonstans att det kanske skulle ta slut. Men när det väl händer så känns det så jävla overkligt! Morfar är borta... MORFAR! Morfar som man har träffat så otroligt mycket. Vi som har vart så mycket hos mormor och morfar och haft dom runt omkring oss så mycket. Till slut så finns en människa bara inte mer. Det är skumt. Jag har aldrig ens funderat på den här dagen fram till för två veckor sedan. Det har gått så otroligt fort.
Nu får jag aldrig mera prata med morfar.
Han kommer aldrig mer sitta i köket när vi kommer och hälsar på.
Han kommer aldrig mer sitta och sova i sin fåtölj framför TV:n med ett stadigt grepp om fjärrkontrollen.
Han fick i alla fall ett fantastiskt liv på hans och mormors gård tillsammans med mormor. Han fick sju barn, 20 barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Ett barnbarnsbarn till påväg som jag tänkte berätta för honom på söndag när vi skulle ha hälsat på. Nu blir det inte så...

Jag kommer ihåg när vi var små hur mycket han brukade busa med oss. Vi tyckte alltid det var så roligt att busa med morfar och han hade jätteroligt också:)
Nu på senare år har han ju inte orkat busa på det viset han gjorde med oss, men man märkte hur lycklig han var och hur roligt han hade när han kollade på småttingarna nu:)
Han älskade barn. Människor över huvud taget! Han var en mycket social man:)

Alla underbara somrar när vi hjälpte mormor och morfar att hämta in kossorna till ladugården, när vi fick följa med och hämta hö och följa med morfar i traktorn är några av de roligaste stunderna i mitt liv. Man kan inte ha haft det bättre!

Det har alltid och kommer alltid vara det bästa stället i hela världen! Har aldrig mått så bra som när jag har vart hos mormor och morfar. Jag vet att morfar kommer vara där i fortsättningen också. Vi kan bara inte se honom!

Hur tufft det än känns idag, hur orättvist och overkligt vi än tycker att det är så var det nog gott för morfar att somna in. Vi vill ju så klart ha honom kvar för alltid, men jag tror morfar tyckte det var skönt. Nu slipper han ha ont och han får sova så mycket han vill.
Han fick ju leva hemma hos mormor hela tiden utom de sista två veckorna. Det var det han ville. Han ville inte läggas in på något hem. Han var omgiven av familjen in i det sista så jag tror att morfar var nöjd. Han kände att han kunde gå vidare idag.

Tänker på stackars mormor.. Idag är ingen rolig dag för mormor. Att behöva ta farväl av sin man som man har delat ett helt liv med. Det har bara tagit slut... :'( Jag tänker på mormor hela tiden.
Tack gode gud för att vi är en sån stor släkt. Att vi har varandra, att mormor har oss! Hon ska aldrig behöva känna sig ensam!
Tänker på dom som väljer att inte skaffa barn. Vilket fattigt liv! Tänk vad mormor har många nu. Vill hon vara ensam, får hon vara ensam. Vill hon ha folk omkring sig så är vi många som finns där för henne:) Älskar dig mormor!

Har gråtit i stort sätt enda sedan mamma ringde strax efter 18 och berättade. Kommer förmodligen bli en sömnlös natt, men det skiter jag i. Jag ska tänka på min mormor och morfar!

Det är en mörk dag för släkten Andersson.. Men vi har varandra och det är jag så glad för! Är så tacksam för att ha de människorna i mitt liv!

Föralltid i våra hjärtan!

Vi älskar dig morfar!