Allt blir bättre

Nu börjar livet återvända känner jag, men det var ingen rolig vecka förra veckan. Torsdagen var ett helvete med missfallet.. Jag ville bara försvinna för ett tag. Var ju hos barnmorskan på fredagen och efter det besöket så kändes det ändå bättre när man började inse att det faktiskt inte var mitt fel och att det var bäst det som hände och TUR att det hände så tidigt...
I lördags skulle jag egentligen vart på 25-års fest, men kände ingen riktig ork till det då känslorna fortfarande var opålitliga.. lipar ena stunden och andra stunden är man precis som vanligt. Jag och Fredrik åkte dock hem till underbara Josephine och Jonathan och lämnade barnen hemma med Fredriks syster Mia. Christian och Sophia var också där och det var riktigt trevligt! Vi åt tacos och drack vin.. Fick lite skuldkänslor där över vinet först... Funderade på om man fick dricka när man genomgår ett missfall, men det är ju inget fostret kan ta skada av, det har ju dött och är inte ens kvar i kroppen.. men det kändes så konstigt ändå.. Det var väldigt trevligt iaf och det blev inte så sent, vi åkte hem innan 24 så det var mycket lugnt.
Söndagen började mycket, mycket bra då hela familjen åkte till Toys "R" Us och skulle köpa lite lego. Var lite närvös innan för hur Alexander skulle klara detta. Trodde det skulle bli ett helvete när man skulle behöva säga till honom att han inte skulle få allt han pekade på, men han blev helt facinerad av alla dessa leksaker och gick och tittade på allt som fanns där inne. Han hade verkligen jättekul bara genom att få se allt! Vi gick runt lite grann och sedan kom vi till legot där vi hittade en lastbil som vi köpte till Alexander. Alexander ville titta på alla leksaksfordon de sålde där så jag tog han i handen och vi gick och tittade. "Den ska vi köpa, den ska vi köpa, den ska vi köpa, den ska vi köpa......." sa Alexander och pekade på allt medan han fortsatte promenera mot kassorna. Vid kassorna betalade vi för legolastbilen och gick ut.. Vi köpte precis det vi gick in för att köpa och inte nåt mer. Inget gnäll var det när vi kom ut, Alexander var SÅ nöjd efter besöket och jag kände mig jävligt nöjd som förälder när man hörde alla andra barn skrika och gapa där inne för att de inte fick allt de ville ha=) Vi gick runt lite på backaplan och sedan åkte vi vidare till Nordstan. Killarna stannade bara en liten stund.. Vi gick in på BR och kollade lite också och Alexander var lika duktig där, men sedan började pojkarna bli hungriga så de åkte hem och jag stannade kvar och köpte lite kläder och skor och en present till Julia.
När jag kom hem lite senare hade Alexander fått sån feber och var inte på sitt bästa humör. Mamma och pappa tittade förbi en stund och vi gjorde lite middag. Alexander var inte så sugen på mat och jag reagerade på hans andning, tyckte det lät konstigt och jobbigt för honom att andas, men tänkte inte så mycket mer på det då. När mamma och pappa hade åkt hem så åkte Fredrik och handlade lite och under den tiden blev det ännu värre med Alexanders andning. Han hade svårt för att få luft och han blev väldigt orolig själv och pekade på halsen så när Fredrik kom tillbaka var det akuten på Östra som gällde!
Strax efter klockan 21 var vi där och det gick rätt fort att komma in till doktorn. Då hade det blivit lite bättre men doktorn tyckte ändå att andningen lät lite konstigt och att han andades väldigt fort. De tog blodprov för att se om det kunde vara lunginflammation och så fick han andas in Bricanyl genom en mask så att det skulle bli lättare för honom att andas på egen hand sedan. Två gånger skulle detta göras med en kvarts mellanrum, men det hade inte blivit bättre efter det så han fick göra det två gånger till. Blodprovet visade inte på lunginflammation och efter fyra andningar i masken hade han blivit lite bättre. Förkyldningsastma finns det nåt som heter som kan komma en gång och kanske aldrig mer, så det kunde vara det! Vi fick med oss lite Bricanyl hem så strax efter 01:00 fick vi åka hem. På natten andades han som vanligt igen och efter det har han bara blivit bättre, tack och lov=) Nu är han mammas glada, tokiga vilda pojk och det är så det ska vara! =)
Igår åkte jag till Julia utan familjen, de fick vara hemma efter den jobbiga natten. Julia har fyllt 20 och hade fest i fredags men kände mig inte så festsugen då så det fick bli firande med familjerna igår, men det var ju också hur trevligt som helst och Julia hade bakat SÅ gott!
Jag känner att livet börjar bli som vanligt igen och det känns väldigt bra! Hej då så länge...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0