Jennys liv!

I tisdags åkte vi hem till mormor. Det känns skönt att komma dit och träffa mormor och se att hon är nästan precis som hon brukar vara. Jag förstår att det inte är lätt för mormor.. Det gör så fruktansvärt ont inne i mig och det känns så tomt att morfar inte finns längre.. Tänk då hur det känns för mormor... Det högg till i hjärtat när mormor berättade för oss att när hon hälsade på morfar den fredagen han åkte in till sjukhuset så var  hon så säker på att han skulle komma hem efter helgen. Det trodde vi nog allihop! Jag pratade med mormor den fredagen och tänkte att det var tråkigt att morfar ligger på sjukhus, men han kommer ju snart hem så det är nog ingen fara. Fredrik och mormor var på sjukhuset på fredags kvällen och hälsade på morfar och då var han pigg och skämtade och var uppe och gick. Han åkte in för vatten i lungorna, men det de inte visste var att han hade en urinvägsinfektion som hade orsakat en blodförgiftning i kroppen.. Så jag tror det var natten mellan fredag och lördag som det bara sa pang! och morfar blev jättedålig. Mamma var uppe på lördagen och då hade de fortfarande kontakt med honom och han pratade med dem. Han var väldigt svag men mormor berättade att morfar försökte krama om henne flera gånger. Han kände fömodligen att det inte var bra och att det skulle ta slut, så han ville säga hej då. Efter lördagen var han inte kontaktbar längre.... Han låg inne i nästan två veckor och jag är så glad över att jag fick komma dit och se honom och hålla honom i handen. Jag tror att de flesta av de närmsta var där hos honom och jag hoppas att han kände det!

I onsdags var det begravning. Det kändes rätt ok innan vi kom till kyrkan, men när vi kom in och fick se kistan blev det jobbigt. Min morfar låg i kistan! Helt fel ställe... Jag vet att det hör till livet att man ska dö och jag vet att jag kommer få vara med om många dödsfall, och JAG VET att morfar mår bra nu men detta kom så otroligt fort. Allt har hänt så otroligt fort, ingen var beredd på att detta skulle hända nu.. Inte ännu.. Det är därför det känns så fel..
I allt det sorgliga så var det ändå väldigt vackert. Så otroligt mycket vackra blommor och så otroligt mycket folk. Det var över 100 personer. En av de största begravningarna prästen hade haft hand om. Morfar var mycket omtyckt av så många. Han var världens snällaste!
Efter begravningen blev det middag på Gästis. Mycket god mat och det härliga efter en begravning är att man har trevligt, pratar minnen och skrattar lite grann:) Det behövs efter en sådan dag! Nu har vi sagt hejdå till morfar. Det kommer kännas jobbigt och konstigt ett bra tag, men nu är det dags att tänka på alla roliga stunder med morfar och vara glad. För min del har det bara vart roliga stunder:) Han var världens bästa morfar!

 

 

Nu till lite roligare saker:)
I torsdags var jag och Fredrik på ett tidigt ultraljud. Vi skulle kolla så att allt var som det skulle med tanke på att jag fick missfall för några månader sedan. Det såg riktigt, riktigt bra ut! Jag är i vecka tio nu istället för vecka elva som var sagt från början. Inne i magen låg en pytteliten knatte på 2,3 cm med ett pickande hjärta och små armar och ben som rörde sig för fullt! Det var helt fantastiskt att se:) Risken för missfall sjunker varje dag nu, det känns skönt. Jag vet att det fortfarande kan hända, men allt såg väldigt bra ut i magen! Det kanske är en ny liten Mårten? Vem vet? :)

 

Och idag var det halloween-maskerad på Alexanders dagis. Han var mycket nöjd med sin spindelmannendräkt som vi köpte igår. Alla bodybuildare kan slänga sig i väggen! ;)

 

 

Nä, nu är det dags för mig att sova. Ser fram emot en väldigt lugn helg med familjen! Godnatt på er...