Jennys liv!

Kan man vara allt det på samma gång? Tydligen!
Ibland känns livet precis som vanligt, vilket är väldigt skönt. Man bara lever i nuet. Tar hand om sina barn och gör alla vardags-sysslor och tänker inte på så mycket annat.

På morgonen när man vaknar dyker morfar upp i huvudet. Det är också det sista jag tänker på när jag går och lägger mig på kvällen och det hugger till i hjärtat när man tänker på att han inte finns mer. Jag vill verkligen ha tillbaka morfar! Men ändå inte... Jag vill ju ha tillbaka en morfar som är frisk och pigg. Inte en morfar med smärta och sömnlöshet som behöver ständig hjälp. Han har ju inte ont nu. Så tänker jag på dagarna och då är tanken inte sorglig, den är fridfull på nåt vis. Det känns ganska skönt.
En annan känsla som också är rätt skön är när jag pratar om och skriver om morfar. Då får man gråta en stund och skratta en stund. Man tänker på massor av roliga minnen med morfar, tänker på vad som har hänt de senaste veckorna, vad som hände i torsdags och man tänker på hur han har det nu. Det är en känsla blandad av lycka, sorg och frid och jag tycker om den...

Sedan är det ju faktiskt nåt roligt som har hänt och det är ju graviditeten. Jag går in i vecka nio på fredag. Fortfarande väldigt tidigt så man är fortfarande orolig för hur det kommer gå. Men vi är väldigt lyckliga och det känns bättre denna gången. Man har ju en del graviditets-symptom.. En sjuk trötthet. Är trött hela tiden och kan somna precis när som helst. Orkar inte ens hålla mig vaken för att titta på mina favoritprogram på kvällarna.. ÄVEN om jag har sovit på dagen. Illa! :) Men tröttheten kan fort bytas mot att jag blir så otroligt pigg att jag känner för att göra om hela hemmet. Då börjar jag rensa bland alla grejer här hemma och städa som bara den! Kan man inte vara sån hela tiden?
Jag har även svårt för att äta för det mesta. Känner mig illamående och är äckligt mätt hela tiden. Kan ju hoppas på att jag går ner fem kilo som jag brukar göra i början på mina graviditeter. Det skulle behövas!
Sen så har jag ju ett jävla humör också.. :) Ganska gott faktiskt! Jag brukar ju ha humör, men nu kan jag verkligen bli förbannad för småsaker. Jag tycker det är jävligt skönt, men stackars människor runt omkring mig:)

Ja, det är mycket känslor just nu. Mycket har hänt. Både roliga och tråkiga saker...

Helgen var rätt go iaf. Jag och Alexander tog bussen in till stan och hälsade på mamma i affären där vi mötte Robin och tog en fika.

I Söndags åkte vi hem till mormor. Det var jag, mamma, pappa och Robin från vår familj. Vi var en hel del släktingar som följde med på gudstjänsten i kyrkan för att få höra morfars namn. Prästen talade om vilka som hade gått bort från församlingen. Efter gudstjänsten åkte vi till sommarstugan och åt en jättegod middag som mormor hade gjort. Det var så skönt att få träffa mormor och sitta och prata med de andra om en massa minnen om hur morfar var. Det var bara glada miner. Allt var nästan som vanligt:) Nästan...
Mormor visade oss vart på kyrkogården morfar ska ligga. Det var jättevackert under ett träd:) Om två veckor är det begravning....

Nu ska jag se resten på arga snickaren.. Så får vi se hur mycket jag orkar se på Gray´s Anatomy:)

Kram på er!