Jennys liv!

Då kom dagen jag hoppades aldrig skulle komma... Idag, efter snart två veckor på sjukhus så somnade morfar in. Han har ju vart riktigt dålig nu i två veckor och man kände någonstans att det kanske skulle ta slut. Men när det väl händer så känns det så jävla overkligt! Morfar är borta... MORFAR! Morfar som man har träffat så otroligt mycket. Vi som har vart så mycket hos mormor och morfar och haft dom runt omkring oss så mycket. Till slut så finns en människa bara inte mer. Det är skumt. Jag har aldrig ens funderat på den här dagen fram till för två veckor sedan. Det har gått så otroligt fort.
Nu får jag aldrig mera prata med morfar.
Han kommer aldrig mer sitta i köket när vi kommer och hälsar på.
Han kommer aldrig mer sitta och sova i sin fåtölj framför TV:n med ett stadigt grepp om fjärrkontrollen.
Han fick i alla fall ett fantastiskt liv på hans och mormors gård tillsammans med mormor. Han fick sju barn, 20 barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Ett barnbarnsbarn till påväg som jag tänkte berätta för honom på söndag när vi skulle ha hälsat på. Nu blir det inte så...

Jag kommer ihåg när vi var små hur mycket han brukade busa med oss. Vi tyckte alltid det var så roligt att busa med morfar och han hade jätteroligt också:)
Nu på senare år har han ju inte orkat busa på det viset han gjorde med oss, men man märkte hur lycklig han var och hur roligt han hade när han kollade på småttingarna nu:)
Han älskade barn. Människor över huvud taget! Han var en mycket social man:)

Alla underbara somrar när vi hjälpte mormor och morfar att hämta in kossorna till ladugården, när vi fick följa med och hämta hö och följa med morfar i traktorn är några av de roligaste stunderna i mitt liv. Man kan inte ha haft det bättre!

Det har alltid och kommer alltid vara det bästa stället i hela världen! Har aldrig mått så bra som när jag har vart hos mormor och morfar. Jag vet att morfar kommer vara där i fortsättningen också. Vi kan bara inte se honom!

Hur tufft det än känns idag, hur orättvist och overkligt vi än tycker att det är så var det nog gott för morfar att somna in. Vi vill ju så klart ha honom kvar för alltid, men jag tror morfar tyckte det var skönt. Nu slipper han ha ont och han får sova så mycket han vill.
Han fick ju leva hemma hos mormor hela tiden utom de sista två veckorna. Det var det han ville. Han ville inte läggas in på något hem. Han var omgiven av familjen in i det sista så jag tror att morfar var nöjd. Han kände att han kunde gå vidare idag.

Tänker på stackars mormor.. Idag är ingen rolig dag för mormor. Att behöva ta farväl av sin man som man har delat ett helt liv med. Det har bara tagit slut... :'( Jag tänker på mormor hela tiden.
Tack gode gud för att vi är en sån stor släkt. Att vi har varandra, att mormor har oss! Hon ska aldrig behöva känna sig ensam!
Tänker på dom som väljer att inte skaffa barn. Vilket fattigt liv! Tänk vad mormor har många nu. Vill hon vara ensam, får hon vara ensam. Vill hon ha folk omkring sig så är vi många som finns där för henne:) Älskar dig mormor!

Har gråtit i stort sätt enda sedan mamma ringde strax efter 18 och berättade. Kommer förmodligen bli en sömnlös natt, men det skiter jag i. Jag ska tänka på min mormor och morfar!

Det är en mörk dag för släkten Andersson.. Men vi har varandra och det är jag så glad för! Är så tacksam för att ha de människorna i mitt liv!

Föralltid i våra hjärtan!

Vi älskar dig morfar!